Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref, ett namn, ett valspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem åt Erika, medan hon å sin sida var mån om att
föröka hans samling med sina raraste växter. Utbytet
gjordes med det ömsesidiga löfte, att de allt framgent
skulle skicka hvarandra sina botaniska dyrbarheter och
dessutom skrifva till hvarandra så ofta som möjligt,
medan de voro skilda.
De hade ännu engång tillsammans genomvandrat
drifhusen och trädgården; de hade sagt farväl åt hvarje
träd, hvarje buske, hvarje blomma, som uppspirat under
deras gemensamma vård; de hade ej heller glömt att
ännu engång efterse bikuporna, mata dufvorna, klappa
renen på halsen, gifva honung åt björnen och kasta ett
stycke hästkött åt filfrasen. De hade slutligen satt sig
på den lilla bänken i rönnbersån, hvilken just nu stod
alldeles hvit af doftande blommor, och där hade Erik
tröstat den gråtande flickan med det bestämda löftet,
att han icke skulle blifva präst, han skulle blifva
naturforskare, och till en början läkare, liksom hans stora
förebild. På detta löfte hade de »tummat», och det var
tillräckligt. De förstodo hvarandra utan ett ord vidare;
och hvartill skulle det tjenat? Det allra varmaste och
heligaste uti ett ungt hjärta behöfver inga ord, det skyr
dem fastmer – det vill icke ens för lundens blommor
bortlyfta den skära, genomskinliga, tjusande slöjan af
sin käraste hemlighet.
Erik kände sig af sitt löfte helt manlig till mods
och stod upp för att gå. Men därförinnan fattade han
flickans hand och sade:
– Jag har inte fått någon sömn i natt för det
att jag beständigt låg och tänkte på det nya namnet
du ville ge mig. Munsala tror jag aldrig ha varit
skapadt till folknamn, och att kalla mig Loilaxius efter
min fars hemman Lohilahti, det tänker jag vore lax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
