Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Vid svarfstolen och i förmaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svarfvarens svettiga panna utvisade i själfva verket
att han behöfde biträde, och Erik, som förr varit en
liten mästare på sin fars svarfstol därhemma i Munsala,
var icke sen att hörsamma uppmaningen. Hjulet snurrade
med fördubblad fart, och mannen i nattmössan tycktes
vara synnerligen belåten med sin nye medhjälpare.
-
7. Vid svarfstolen och i förmaket.
Mannen vid svarfstolen hade mycket besvär med ett
stycke kvistigt trä, som oupphörligt sprack vid
kvisthålen. Förtretad kastade han det ifrån sig och gick
att söka ett annat på hyllan, där flera rara utländska
träsorter voro uppradade i passande bitar. Under tiden
företog sig Erik att svarfva några tag på det bortkastade
stycket och gjorde däraf en präktig knapp, stor som ett
litet tefat.
Hans okände vän betraktade knappen med välbehag och frågade:
– Kan du svarfva, du?
– Något litet, svarade gossen, och med detsamma
gjorde han ett prydligt munstycke.
Mannen blef alltmera belåten och frågade:
– Kan du tiga?
– Något, svarade Erik. I allt som ej är kunglig
majestät och riket emot. – Där låg politik i luften och
smittade till och med en gymnasist.
– Godt, sade mannen. Jag har en idé. Du skall
svarfva åt mig trettiotvå dussin stora knappar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
