- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
70

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Vid svarfstolen och i förmaket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Min peruk! fortfor svarfvaren.

Erik nedtog peruken från knaggen på väggen och
hjälpte, så godt han förstod, med dess påsättande.
Svarfvaren var som förvandlad, hans hållning var ståtlig,
hans röst befallande. En förnäm herre stod framför den
förvånade ynglingen.

– Märk nu hvad jag säger dig, fortfor den förnäme
svarfvaren i samma hviskande ton. – Du blir
här, tills jag låter afhämta dig. Gifakt och rör dig
icke vid ditt lif, om du hör någon gå i trappan. Men
när allt är tyst, kan du svarfva på knapparna.
Trettiotvå dussin. Där är virke. Maul halten!

Dörren stängdes, steg aflägsnade sig, och snart var
Erik Ljung allena med sitt hjul, sina träbitar och sin
svarfvares hemlighet.

I stället att hålla honom sällskap, förflytta vi oss
till drottning Lovisa Ulrikas förmak.

Denna ryktbara och snillrika furstinna beskrifves af
en samtida på följande sätt:

»Hon var liten, välväxt, starkt cendrée, hade stora
mörkblå ögon, oftast bistra, ibland milda, alltid tolkande
hennes själs brinnande och oroliga rörelse. Vid äldre
år blef hyn brouillerad, tänderna skämda; men munnen
var vacker, löjet behagligt, näsan liten, väl proportionerad,
merendels alltid förd i vädret. För häftig för att
ej vara uppriktig, uppdagade hon dymedelst ofta de
förslag hon bort dölja. Stortänkt, frikostig, älskande
prakt, anständig, höflig, kvick, vän af sina vänner, var
hennes umgänge angenämt, hennes kunskaper vidsträckta,
men ej städade, hennes ärelystnad utan gränser.» –
Till denna målning lägger sonen, Gustaf III, i sina
memoirer följande drag: »Hon har smak för vetenskaper
och konster; en stark karakter, ett medlidsamt hjärta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free