- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
76

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Strider om makten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde göra er till den siste, och jag garanterar er att
alltid förblifva den andre.

– Behöfver jag väl försäkra ers majestät ...

– Att konungen är den förste medborgaren i en
fri republik, vill ni säga. Huru ofta skall jag då bedja
er att lämna fraserna, när ni talar med mig! Således
öppet taladt: vill ni, sedan ni bortskänkt en krona af
glitter, en krona utan värde, använda ert inflytande för
att sätta denna krona på en verklig konungs hufvud?
Vill ni, efter att så länge ha varit förste aktören i detta
uppbyggliga herdespel, där hjorden leder herden i rosenband,
ändtligen låta ridån falla och utropa: la piéce est finie!

– Förlåt, ers majestät, då först, befarar jag, skulle
pjesen börja, och publiken torde då spela med.

– Å, jag känner publiken, den applåderar alltid,
när slutet är godt och de älskande få hvarandra. Jag
upprepar ännu ett historiskt uttryck: »er nåd och vår
nåd rymmas ej under samma tak». Vill ni herska, min
grefve, med och under er konung, eller vill ni än vidare
försöka att herska öfver hans tron? Denna fråga är
lika afgörande, som den är öppen. Välj!

– Mitt svar skall blifva lika öppet som ers majestäts
fråga. Öfver mig står konungen, öfver konungen
står lagen. Jag kan icke förråda min pligt mot någon
af dem. Vill man forcera mig därtill, nåväl, då vädjar
jag från den högre instansen till den högsta.

Lovisa Ulrika reste sig upp och fästade på sin
motståndare en obeskriflig blick från de stora
brandenburgska ögonen, som kunde vara så intagande i sin
mildhet, men äfven så förstenande i sin vrede.

– Har ni väl öfverlagt, grefve Tessin? frågade hon.

– Ja, ers majestät. Jag har öfverlagt detta under hela mitt lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free