- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
83

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Kungens elev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade ej han på detta sätt utmanat drottningens redan
kokande vrede, så hade ej det ryktbara uppträdet skett
i drottningens förmak, hvaraf följden blef hans onåd och
hans förvisning. Hade åter detta ej skett, så hade måhända
flera nu oundvikliga skakningar uteblifvit i Sveriges
rike – och alltså, stackars oskyldige Erik Ljung, var
det du, som, medan du satt vid svarfstolen så trygg i
din okunnighet, hade på ditt samvete en konungs
vacklande krona och ett rikes förspillda lugn.

Gymnasister i politiken resonera ofta så. Men
händelsernas trådar löpa i dagen så små som trädens löf,
när de spricka om våren, under det att de safter som
drifva dem stiga djupt ur jorden. Brytningen vid hofvet
var en naturnödvändighet; enväldet och mångväldet, lika
ensidiga båda, måste gå hvarandra på lifvet.

Erik Ljung satt hela dagen gömd och glömd i den
hemlighetsfulla kammaren, där tiden skulle ha blifvit
honom ganska lång, om han ej haft sitt beting af trettiotvå
dussin knappar att svarfva. Hans enda ombyte var att
lyssna, när steg hördes utanför fönsterna eller i trappan.
Då hejdade han det snurrande hjulet; då väntade han
med återhållen andedräkt, tills ljuden af stegen åter
tystnade. Det hade man befallt honom; men därtill hade
han ock sina goda skäl.

Kort efter svarfvarens bortgång hörde nämligen Erik
tvenne röster – förmodligen af hofbetjeningen – samtala
tätt under fönstret:

– Hitåt gick han.

– Ja, hitåt gick han.

– Men hvart tog han vägen?

– Låt oss söka i trappan!

– Ja, låt oss söka den bofven. Det är ju förskräckligt,
han skall ha slagit prinsen brun och blå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free