- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
113

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Den farlige kinesen i Kina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där det för honom var ett lika ovanligt som fängslande
nöje att betrakta den granna balen, som hölls för
obetäckta fönster. Sin kinesiska kostym hade han ännu
ej fått tillfälle att återlämna, och medan de öfrige
kineserne, allesamman kadetter af högadlig börd, hade
blifvit inbjudne att supera i slottet, hade han, som endast
innehade värdigheten på extra stat, kommit på öfverblifna
kartan. Hunger och törst led han icke, ty semlor,
öl och mumma utdelades bland folkhopen. Men det
led mot morgonen. Trött och sömnig, stod Erik ännu
kvar och sökte att igenkänna de lysande gestalter, som
sväfvade därinne vid vaxljusens sken. Än var det en
riksrådinna i vid styfkjortel, än en hoffröken i pocher
och engageanter, än en diplomat i högtidlig stångpiske,
än en kammarjunkare, hvit af puder på ryggen af det
slags mellanting, som då bildade öfvergången mellan
rock och frack. Än igenkände Erik drottningens präktiga
gestalt på den vördnad, med hvilken alla lämnade
plats, där hon framgick; än såg han konungens fryntliga
ansikte, som hela natten var solsken; än såg han fönstret
skuggas af sin beskyddares, grefve Bertelskölds resliga
figur; än åter var det hans vackra fiende, signora
Morelli, som trippade förbi med konstmässiga steg.
Stundom åter skymdes all denna grannlåt af imman,
som därinne i värmen afsatte sig på fönsterrutorna, men
det dröjde sällan länge, innan någon af nåderna eller
deras kavaljerer aftorkade rutorna med sina näsdukar,
för att betrakta den illuminerade parken och den lifliga
folkmassan. Där afbrändes äfven, till hofvets och
folkets förlustelse, ett fyrverkeri; raketer och svärmare
flögo hela natten, upplysande med sitt sken de dunkla
löfgångarna och gafveln af stora slottet, som syntes på
af stånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free