Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Kapten Neptunus Gast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke rosade han den marknaden. Ty sedan hans nye
skeppare, som hade beständig motvind hvart han än
vände sig, förhalat hela sommaren på en resa till Stockholm
och tagit den saken trankilt som allt annat, råkade
kapten Gast en vacker septemberdag, middagstiden, i
klart solsken och med lagom förlig vind, törna på vid
Sandhamn, medan han tog sig en middagslur och rorkarlen
satt och spelade femkort om flickor. När detta
var välbeställdt, for kapten med sin besättning i land,
mådde godt ett par dagar i byn och väntade på att fartyget
väl engång skulle igen blifva flott. Detta inträffade
också ganska riktigt kort därpå, men som det råkade ske
under en hiskelig storm, så hände sig att alltsamman
strök med för tusan hakar och icke stort annat blef
bärgadt, än skeppsdaggen, hvarmed kapten plägat anbringa
sina ungdomsminnen på besättningens ryggar och
som var allmänt känd under namn af katten. Denna
katt hämtade kapten Gast ganska riktigt hem till sin
redare, rådman Blom, såsom souvenir af fartyget, men
då Blommen var nog obillig att icke nöja sig därmed,
utan önskade sin skeppare souveniret på ryggen, stoppade
kapten Gast sitt inventarium i fickan och gick helt lugnt,
som om ingenting händt, att på ett annat fartyg åter
börja sin styrmansbana på nytt.
Vid den tid Erik Ljung som barn lärde känna denne
märkvärdige man, hade kapten Gast – ty rangen behöll
han – med sitt trankila lynne och sin eviga otur råkat
i ganska skrala omständigheter och efter hand trappat
ned igen utför ärans stege ända till sin förra värdighet
af simpel matros. Han hade då – trasig, tjärig och
supig, men alltid vid godt humör – varit en driftkucku
för stadens pojkar, och Erik hade mer än engång varit
med, när dessa små okynnesfän köpt sig för en tuggbuss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
