Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Sjöman Långviks berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snål som han förr var slösaktig, ja sju gånger värre.
Han, som förr tog världen så lätt, var nu trumpen,
argsint och marrig mot folket. Att han lät katten klösa,
det var i sin ordning, det hörde till saken. Värre var,
att han knappade in rationerna, provianterade med härskt
smör, unkna gryn, magert fläsk, stenhårda ärter och tog
ett par vattenfat mindre för resan, för att få mera
lastrum. Han gaf icke, som andra skeppare, en rastedag
i hamn; och hade icke arbetet varit lättare och hyran
högre här än på andra fartyg, för den sällsamma lycka
Hoppet hade, så svuro matroserne på att ingen af dem
skulle vidare segla med den gamla markattan, som
påtagligen lifslefvande förskrifvit sig åt den fule själf.
Vid Eriks ålder lägger man icke sådant mycket på
sinnet. Han hade sagt kaptenen sitt namn och blifvit
emottagen ombord som släkting till redaren, men fick
betala sex plåtar för resa och kost, hvilket den tiden
ansågs för skamlöst dyrt. Utom detta ackord hade han
icke talat ett ord med kaptenen. Han fick en ledig
sängplats, under taket i styrmannens koj invid
kajutgången, två fot bred, fem fot lång, och med nätt och
jämnt en aln mellan sängbottnen och taket. Sitta kunde
han icke, rak kunde han ej heller ligga, men det var
detsamma. Mat fick han med det öfriga folket, alla en
lika stor eller lika liten portion af den unkna gröten och
de stenhårda ärterna, men det var också detsamma;
kaptenen själf bestod sig ej bättre kost. Och sedan,
hvad betydde det väl för Erik, om han med saknad
ihågkom Drottningholms läckra bord eller Hammarbys
doftande kuddar, när han hela dagen hade den blå
himmelen öfver sig, det fria hafvet under sig, en frisk kultje
omkring sig och tanken på det gamla kära hemmet,
som han snart skulle återse, beständigt framför sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
