Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Sjöman Långviks berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Erik själf kunnat beställa väder och vind, så
hade han ej kunnat önska sig en vackrare resa. Från
den minut Hoppet lyftade ankar och lämnade Stockholms
skeppsbro bakom sig, hade det jämn och gynnande bris,
klar himmel och stadig kosa. Gick det ej med elfva
knops fart, så gick det dock dag och natt oupphörligt
med sex eller sju, utan att gira, beständigt framåt, och
det lönar sig bättre, mente matroserne, än att dansa tre
man engelska, där man aldrig kommer ur fläcken.
Inom fyra eller fem dygn hade Hoppet passerat
Qvarken, närmade sig Björkö skärgård och kunde en
vacker morgon hoppas att, med samma gynnande vind,
ankra om kvällen i Vasa hamn. Erik, som stod på
bästa fot med besättningen, närmade sig en gammal
matros vid namn Abraham Långvik, som för sin nära
bekantskap med tjärpytsen var känd under smeknamnet
Långpyts och nu satt på en tågbunt i fören och
lappade segel.
– När tror Långvik att vi få sikte på Vasa båk? frågade gossen.
Långpyts menade att de väl därförinnan ännu skulle
knäcka ett par tänder på ärterna.
– Men jag tänker sofva hos morbror i natt, försäkrade Erik.
– Ja, den som kunde svära på det! genmälde matrosen och vände sin buss.
Det låg något i svaret, som kom Erik att fråga:
– Hvad menar Långvik med det? Vi ha ju rama
sydvästen och dansa fram med sjungande skjuts.
– Jag menar – fortfor matrosen, utan att lyfta
sina ögon från arbetet – det vore väl, om vi alla kunde
svära på att få sofva i hamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
