- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
144

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Två kungars dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingen ville eller vågade undandraga sig. Släktkärlek var
då ett mycket fastare band, än i våra dagar; en anförvant
i fjärde och femte skyldskapsled ansågs då ännu
hafva alla anspråk på blodsbandets helgd, under det att
nu för tiden knappast syskonbarn i tredje leden ihågkomma
hvarandra. Men utom det att Larssönerna alla
ansågo sig som nära förbundna telningar af samma
stam, var det rykte gängse bland de aflägsnare släktingarne,
att borgarekungen ville fira denna sin födelsedag
med ett testamente, hvaraf smulorna torde falla
ett godt stycke från det rika stamträdet, endast man
icke med sin frånvaro stötte den gamle för hufvudet
– ett skäl som vi äfven sett åberopadt uti den kallelse
Erik Ljung på Hammarby mottog från sin moder i
Munsala.

Redan flera dagar förut hade släkten församlats
från olika håll, och nu stodo alla, midti kungsbrådskan,
beredde att frambära sina lyckönskningar.

Klockan var fyra på morgonen, den gamla ärliga
timme, på hvilken man uppstod i Larssonska huset.
Den stora salen var skurad och löfvad – den låg i
midten af det forna boningshuset, till hvilket Larsson
återflyttat, sedan hans omständigheter åter förbättrats
och sedan hans värste medtäflare, svärsonen rådman
Blom, råkat före svärfadern vandra ur tiden. Gentemot
ingången, ofvanför högsätet, hängde ännu, som i forna
tider, Carl XII:s porträtt och var nu, som vid alla högtidliga
tillfällen, bekransadt med blommor. Detta stora
namn fortfor att kasta ett återsken öfver hela adertonde
seklet och längre.

Oaktadt salen var det största enskilda rum i Vasa,
och fastän ingen annan än släkten var tillstädes så
tidigt på morgonen, var rummet i det närmaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free