Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Konung Davids adertonde psalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– O, jag har kämpat mot minnet på lif och död!
hviskade Ester tillbaka. Men detta är mer än en oförrätt,
det är ett hån!
– Vi böra veta, att Ester nu i tio är – alltsedan
Bertelsköld upphört att skrifva till henne – alltsedan
hon, en bitter dag, förnummit hans giftermål – med
afsikt undvikit alla frågor, alla underrättelser om hans
senare öden. Och så vidt skilde hafvet de båda länderna
åt, att Ester ännu i dag var okunnig därom, att grefvens
giftermål redan i tre år varit upplöst af döden.
Till lycka för hennes förvirring öppnades i samma
stund dörren till kammaren, och borgarekungen trädde ut.
Den starke och stolte mannen hade mycket förändrats
på de tolf eller tretton år, sedan vi sist sågo honom.
Den fordom så styfva och raka ryggen var krökt under
årens börda; hans hår hade blifvit snöhvitt, hans fasta
solbrynta hy hade gulnat och skrynklats, hans steg voro
stapplande, och hans knotiga hand stödde sig på en
massiv käpp. Likväl fanns det ännu mycket kvar af hans
forna beslutsamma, myndiga hållning och hans fasta
blick, när han hälsade på den talrika, samlade släkten och
gick, utan att anlita någon annans stöd, att intaga sin
plats på det med löf och kransar beklädda högsätet.
Lars Larsson den yngre begynte nu med hög röst
en psalm, hvaruti alla instämde. Det var en af den
gamles älsklingspsalmer, n:o 303, de tre mäns lofsång
i elden. År efter år, i onda och goda tider, hade alltid
på denna dag densamma psalmen blifvit sjungen af barn,
barnabarn och barnabarnsbarn uti Larssons hus, och
äfven nu ljöd från gamlas och ungas läppar samma
kraftiga: »Lofvad vare Herren, våra fäders Gud!»
När man kom till omkvädet: »Priser och berömmer
Gud, som rättvist dömer och de trogna ej glömmer!» –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
