Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Konung Davids adertonde psalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ägodelar gingo vi därifrån, men hvad vi vunno därpå
var det, att vi sågo Guds hand öfver oss både i vrede
och nåd. Mina barn: det land, som har burit sådana
bördor och icke dignat, det kan icke i grund fördärfvas
af människohand. Det folk, som har genomlefvat sådana
tider och åter rest sig igen, det kan icke af någon
makt i denna världen utplånas ifrån de lefvandes tal. Om
ock bergen fölle öfver oss och vårt tjäll vore mörker
och tjockt svart moln, skall dock Herren taga oss därur
och föra oss ut på rymdena, ty Han hafver lust till
detta folk, och Han skall göra vårt mörker ljust.
– Efter detta var jag vorden en gammal man
men såg kronor och väldigheter – såg hela vårt land
för andra gången i fiendehänder – såg de många herrarne
åter styra, änskönt de styrde i folkets namn. Om mig
själf vill jag ej mycket orda: jag har varit så fattig, att
jag icke ägt en sten att luta mitt hufvud emot, och
dock har Herren ånyo välsignat mig, ringe arbetare, med
gods och ägodelar – jag har haft så många fiender
och belackare, jag har flytt från hus och hem så ensam
och öfvergifven, att jag aldrig väntat se något kärligt
öga mer, och dock har Gud sparat mig ovärdige syndare
intill denna dag, när jag ser min stam grönska såsom
ett vinträd i dalen och ser omkring mig hela detta rummet
uppfylldt af blodsförvanter och efterkommande intill
tredje och fjärde led. Herren lefver; lofvad vare min
tröst, och min salighets Gud vare upphöjd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
