Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Släktförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagen nu min välsignelse, innan jag går bort ifrån eder. Gud
den Högste låte eder förkofras och förökas i allt godt.
Han låte eder blomstra som liljor vid vattubäckar, och
med eder hela vårt land, att det må vara endräktigt, fritt
och lyckligt i lag och rätt, under den Högstes beskärm
intill tidens fullbordan. Lofvadt vare Hans heliga namn!
– Amen! sade en röst, och när alla sågo sig om,
stod vid dörren en undersätsig, groflemmad bonde om
vidpass femtio års ålder.
Borgarekungens blick mörknade. Han igenkände sin
brorson Benjamin, en tid kallad Istvan, densamme som
i sin barndom blef bortröfvad af kosackerne och sedan,
efter många öden och äfventyr, kom att återbörda från
farbrodern sitt betydliga fädernearf, stamgården Bertila i
Storkyro socken. Detta hade gifvit anledning till en
mångårig process, hvilken begagnats af Larssons politiska
fiender för att i grund ruinera honom. Det onda anslaget
hade väl icke i allo lyckats; men borgarekungen kunde
ej glömma, att han slutligen tappade i högsta instansen
och nödgades afträda jordegendomen. De båda parterna
fortforo, ömsom kärande och svarande, att intill denna
stund processa om husröta, nyodlingar och annat dylikt,
sedan Larsson tog den under ofreden förfallna gården om
händer. Af allt detta hade uppstått en bitter fiendskap
mellan brorsonen och hela farbroderns hus; de hade
icke hälsat på hvarandra, när de någongång möttes i
Vasa, och Benjamin Bertila var den ende af den talrika
släkten, som icke blifvit inbjuden att fira födelsedagen.
Nu stod han objuden på tröskeln till det fientliga huset,
och alla väntade med undran och häpnad hvad nu skulle
varda af detta mötet.
En stund teg den gamle Larsson helt stilla och
syntes kämpa hårdt mot sina upproriska känslor. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
