Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda som däri och uti allt annat hade hans fulla förtroende –
hans dotter Ester –- hade denna gång, skrämd
af giftermålsplanen, mot sin vana lämnat honom allena.
Detta gjorde den gamle knarrig och bitter. Han
kände sig ensam och öfvergifven – han, som hela sitt
lif igenom förlitat sig på sin kraft och varit man att
ensam bära så många sorger.
– Herre, suckade han, tag din tjenare hädan; hans
egna hafva öfvergifvit honom. En gammal, förtorkad
fura är han, fallen af ålder i vindlös skog, och duger
icke mer till virke att något bygga i denna världen.
Liknöjda stå kring honom de växande träd och de starka
stammar; han ser gräset grönska och blommorna knoppas
i dalen, men mossa växer öfver hans märg, och han
ligger förtorkad med vissnade grenar, som ett vindfälle
i människornas väg.
Då öppnades dörren sakta, och hans dotter inträdde.
Hon var blek och förgråten, men den gamle såg det
icke; han var en själfvisk man, han hade i alla tider
haft öga och öra för sin rättfärdighet, sin fasta, redliga
vilja, sina sorger och mödor, och hvad ädelt han tänkt,
hvad godt han verkat för sitt land, sin släkt och sina
barn, det hade i hjärtats hemliga spegel dock alltid ytterst
visat honom hans egen bild i medelpunkten.
– Hur är det med er? frågade Ester mildt, hon
som numera endast lefde för andras lycka.
– Utsliten – onyttig – glömd, som en gammal
arhetshäst, hvilken icke är bättre värd än att klubbas
för pannan, för att ej mera göra skada på foder och
stallrum, svarade fadern knarrigt.
– Jag trodde det skulle göra er godt att se huru
alla hedra eder och samlats här på er födelsedag, sade
dottern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
