- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
174

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Förlofningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade sin like i hela Finland, ty Bogge var af ungerskt
blod, hans stamfar hade hetat Bogatir, och hon skulle
få rida, när hon behagade, det tyckte Penna om, som
varit husar. Den förnäma herrn skulle hon ej vara rädd
för, han skulle akta sig för den gamla husarsabeln, som
ännu icke alldeles rostat i slidan. Så skulle Penna berätta
för henne alla sina märkvärdiga ungdomsäfventyr
på de ungerska stepperna och om den store prins Eugen
och ... Ja, där skulle ingenting annat fattas i deras
lycka, än att Penna än en gång finge se sin forne käre
herre, grefve Bertelsköld, och bjuda honom till bröllopet.
– Hvad säger svärfar om det?

Larssons grå ögonbryn rynkades bistra.

– Dumt prat! svarade han.

Penna fann sig mankerad. Så dumt var det väl
icke, menade han, efter grefven var den som frälst
honom ur fångenskap hos turkarne, och efter han varit
en god herre, som Penna troget tjenat i åtta år.

– Gudskelof att den herrn är på andra sidan hafvet,
du vore annars i stånd till en större dumhet, än du själf
kan begripa, yttrade Larsson.

– Ja – sade Penna oförskräckt – om grefven
säger till mig: Istvan – för så hette jag den tiden –
Istvan, där är sjön, hoppa dit, min gosse! – si så kan
svärfar lita uppå, att jag hoppar bums. Och om han
säger till mig: Istvan, du kan gifva mig Bertila gård och
blifva min ridknekt igen och rykta min Bogatir, ty det
kan ingen annan göra som du, och han förstår när du
hvisslar, och kommer i pinkarrier, om han också vore
en mil därifrån, som det hände engång i Lillkyro skog
– ja, svärfar, då svarar jag: tag hela tutten, och mig
på köpet! En sådan herre och en sådan häst får jag
aldrig mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free