- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
177

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Förlofningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Inte är det fråga om Hoppet nu – eller rättare
sagdt mitt Hopp är segelkiart! fortfor kaptenen, samlande
sitt kurage. – Far har kanske lagt märke till,
att jag en rund tid har kryssat i kölvattnet efter en viss.
Och nu kommer jag för att fria till äreborna och dygdesamma
jungfru Ester och begär’na till min äkta hustru,
för det har jag råd till.

– Jaså, sade Larsson torrt. Nå, då kan jag svara
honom lika kort och godt, att han kan slå sådana griller
ur hågen på gamla dagar. Det duger ej för en lappad
becktröja att vara flickors narr.

– Jag säger, att det har jag råd till, fortfor kaptenen,
utan att låta skrämma sig. – Och efter jag vet
att fader Larsson räknar på styfvern, så kan han sätta
i märkrullan, att jag är karl till att köpa Hoppet och
alla hans skutor med last och rigg, och tror ni mig
inte, så skall jag visa er mina reverser och mina kaggar
med holländska gullfåglar, det klingar en smula bättre
än edra mynttecken det, fader Larsson. Därför ropar
jag: brigg, åhoj!

– Skrik han på sjön, men skrik lagom härinne.
Det är ej värdt att kasta krut på krankar. Min dotter
är fästekvinna sedan i dag, och hennes man blir Benjamin Bertila.

– Taljor och block! Kör den hunden på porten,
innan ni ångrar er, far! Det är jag, som mönstrat in
flickan, hos mig tar hon hyra! utbrast kaptenen.

– Karl! Vet han till hvem han talar?

– Jo, till en som har mig att tacka för allt hvad
han nu råder om och som, mig förutan, skall vara
fattigare än en skeppsråtta inom ett år. Skrif i märkrullan,
fader Larsson, att all eder lycka hänger på mig.
Utan mig går allt bakut för eder. Men i min hand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free