Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Mötet i trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela hennes själ var i uppror och tvedräkt. De döda
hade stått upp; det förgängna hade stigit ur grafvarna.
Hvad hade hon icke lidit, hur hade hon icke stridt, för
att rycka roten af en man ur sitt hjärtas örtagård –
och i den stund hon trodde sig ha lyckats däri, då stod
han åter framför henne, kallade henne åter sin – och
borta var hennes frid. Åter gick hans ande genom
granarnas sus och lekte i harposträngarna; men det var
icke mera den dödes, det var den lefvandes, och hans
andedräkt blandade sig som en förkänning af åska i
luften omkring henne.
Hon hade gärna gifvit allt hvad hon ägde för att
få gråta ut, men hon kunde det icke. De mörka molnen
inom henne gåfvo intet välsignadt regn. Hon grep uti
strängarna, hon sjöng densamma Davids psalm, som alltid
hade dämpat hennes själs oroliga böljor, men de fortforo
att svalla öfver sina bräddar, och där var bitterhet i
stället för sötma i strängarnas ljud.
– Herre, suckade hon, när jag ville förtiga det,
försmäktade min själ.
– Och hvarför skulle du förtiga det? sade i detsamma
en alltför väl känd röst bredvid henne, och den
lilla dörren till lusthuset skymdes af en reslig man, höljd
i en lång resmantel.
– Hvarför skulle du förtiga det? upprepade Bertelsköld,
när Ester stirrade emot honom utan svar och en
dödlig blekhet öfverfor hennes kinder. – Du vet ju det
redan: från denna stund är du min inför världen, likasom
inför Gud, och ingen skall mera skilja oss åt.
– Hur kom ni hit? sade Ester ännu darrande, ty
harmen återgaf henne mod.
Hon var dock en kvinna, sviken af den hon fordom
gifvit sin tro, och nu tänkte han så lågt om henne, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
