- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
192

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Mötet i trädgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Nej, sade han, jag har ej rest öfver haf och
land för att åter förlora dig i det ögonblick jag vunnit
dig åter. Ester – jag vet att jag mycket bedröfvat dig,
att jag handlat orätt och att du har rätt att tala till mig
som till en främling uti din faders gård. Men du måste
höra mig, och när du hört mig, skall du förstå, att jag
icke är så brottslig, som jag kanhända synes. Ack, i
många år har mellan oss varit natt och mörker och
hafvets töcken, men tro mig, allt skall ännu blifva klart
och godt. Du kan ej vägra mig denna bön.

Esters trotsiga blod svallade öfver, likasom i hennes
ungdoms dagar. Hennes bleka kinder fingo plötsligt en
ny färg, och hon sade:

– Jag vet ej hvartill en förklaring numera skulle
tjena emellan oss båda. Om herr grefven glömt att han
är en gift man, så har jag icke förgätit att jag är en
förlofvad kvinna.

– Ingenting annat! utropade grefven lätt – alltför lätt.

– För hvem anser ni mig? Och för hvem vill ni
att jag skall anse er? frågade Ester i en ton, hvari
vrede och smärta stridde om öfverväldet.

– Förstå mig rätt! sade Bertelsköld. Jag fruktade
att du knutit oupplösligare band. Detta skall ej förmå
hindra vår lycka.

– Jag ber er, herr grefve, låt mig gå, innan jag
nödgas förakta den man, som jag engång ...

Hon fulländade icke; det blef henne för tungt.

– Men är det möjligt, Ester, att du ingenting vet
om mina senare öden? Har ingen sagt dig att jag är
fri, att det snart är tre år sedan döden beröfvade mig
min första maka? Eller huru bör jag förstå de hårda
ord, med hvilka du åter för första gången möter den,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free