Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Mötet i trädgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som aldrig upphört att älska dig, icke ens när denna
kärlek råkade i strid med nya pligter?
– Jag har icke vetat att er grefvinna är död –
man bör icke förolämpa hvarken döda eller lefvande,
svarade Ester.
Hon kunde icke hindra ett djupt andedrag att lätta
hennes sorgtyngda hjärta. Denne man var dock icke <i>så<i>
lättsinnig, så brottslig, som hon föreställt sig alltsedan
deras första återseende.
– Hör mig, fortfor grefven allvarligt och nödgade
henne att åter taga plats. – Jag har gifvit min första
maka allt hvad jag förmådde gifva henne: min vänskap,
min uppriktiga aktning, hvilken hon förtjenade. Mer
kunde hon icke fordra. Har du någonsin anat, hvilka
strider det kostar en man att offra sin lefnadslycka för
sin sonliga pligt? Du kände min mor; ett ädlare, högsintare
hjärta har ej klappat på jorden. Och likväl är
ingenting på denna jord så högt, ingenting så ädelt och
starkt, att det skulle i alla skiften stå höjdt öfver mänsklig
svaghet. Hennes svaghet var, att den ende sonen, den
ende som numera bar vårt lysande namn, skulle söka
en maka, honom jämlik i börd, för att – såsom hon
föreställde sig – lämna detta namn i alla afseenden
ofördunkladt i arf åt kommande släkten. Tro mig, hon
högaktade dig, hon älskade dig som en dotter; men hon
trodde sig ej kunna ändra hvad hon ansåg vara försynens
ordning.
– Jag vet det, svarade Ester. Så länge jag lefver
skall jag aldrig glömma att det var hon, som räckte mig
i skymf och olycka sin räddande hand.
– Nåväl, då skall du också förstå mitt val, när
det berodde af mig att bereda henne sorg eller glädje.
Jag var ju hennes allt i världen; huru kunde jag tveka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
