- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
198

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Kärlekens Debet och Kredit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

solljus, hvari hon blomstrar, och utan det tvinar hon
bort. Jag säger icke att hon måste gifva sin själ till
pris åt jordiska afgudar, ty äfven hon har ett mål och
en Gud bortom detta. Men utan kärlek är hon i denna
världens örtagård en stängel ryckt från sin rot och
kastad att vissna vid vägen för mänskornas fötter. Har
ni någonsin anat, grefve Bertelsköld, huru det känns i
ett kvinnohjärta, att på detta sätt ryckas upp med roten
och kastas att vissna – uppryckas, icke af döden, som
alltid försötmar en stor olycka med en stor försoning,
utan af en likgiltig mänsklig hand, som icke ens vet
hvad han gör?

– Hör upp, Ester, du förkrossar mitt hjärta. Jag
har aldrig föreställt mig ...

– Nej, ni har aldrig anat det, och därför sitter
jag ännu här, och därför har jag svarat er lika uppriktigt
som ni har frågat. Men döm själf: hvad skulle
ni tänka om en kvinna, som efter att ha lidit en så
dödelig skymf – ja mer än det, efter att ha blifvit så
tillintetgjord som det är möjligt, när man ännu äger en
Gud – likväl vore färdig att genast åter räcka sin hand
åt den som förtrampat henne? Skulle ni kalla en sådan
kvinna högboren? Är det åt en sådan ni ville anförtro
vården om edra barn, pligten att uppfostra dem i dygder
och högsinta tänkesätt? Skulle ni icke fastmer anse henne
ovärdig att blifva ens den ringaste torpares ärliga maka?

– Du har rätt, svarade Bertelsköld, full af beundran
för den upphöjda själ han med smärta kände
sig hafva förlorat. – Du har rätt, såframt ej min ånger,
min bön kunna försona hvad jag brutit. Det är ej du,
som mottager min hand; det är jag, som heder dig göra
mig och min familj den för oss ärofulla uppoffringen att
blifva min maka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free