Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Solglimtar genom moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvem bad er gå dit? Liksom människan vore
en mulåsna, skapad att promenera vid bråddjup. Och
hvad för ni för en diet? Sofva när man skall sofva,
äta när man skall äta, promenera när man skall promenera
– och där man skall promenera – och sätt
pricken där pricken skall stå. Förbandet är färdigt.
Jag önskar er en god natt.
Med dessa ord gick lifmedikus gäspande att återtaga
sin afbrutna hvila. Bertelsköld sökte förgäfves att anlita
sömnens välgörande läkedom. Hans brutna, numera
styft spjälkade leder smärtade honom, och den nordiska
sommarnatten var honom för ljus.
– Istvan! sade han till den forne tjenaren, hvilken
bedröfvad och ångerfull hade krupit som en hund i ett
hörn af rummet.
Penna reste sig upp.
– Hvad kom åt dig, karl, när du skuffade mig ned
ifrån vallen? Hade någon legt dig därtill?
Penna drog en suck, som hade mycken likhet med
ett visst fyrfota djurs sätt att uttrycka sig, och berättade
på sitt vis sammanhanget med hans svartsjuka, som börjat
vid lekstugan i Larssons trädgård, blifvit förstärkt af
Esters gäckeri, vidare underblåst af kapten Gast och slutligen
så långt gången, att han förlorade all besinning.
Berättelsen interfolierades på det mest underhållande sätt
med nya snyftningar och förbannelser öfver frestaren.
Bertelsköld hade blifvit allt uppmärksammare. Han
begynte tro att karlen var tokig. Denne enfaldige tölp
skulle vara den man, som Ester Larsson föredragit
framför honom, den högättade, den fintbildade – han
som var beredd att uppoffra alla sitt stånds fördomar,
för att lyfta henne som maka till sin sida! Omöjligt,
blotta tanken därpå var en förödmjukelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
