Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Erik Ljung hos kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var första gången Erik hade att afgifva ett vitsord
af denna beskaffenhet. Han svarade allt hvad han i sin
förlägenhet kunde få öfver läpparna:
– Nog är hon bra.
– Dumma historier, mumlade kungen, halft leende,
halft förtretad.
Erik förstod att hans majestät blifvit underrättad
om grefvens sällsamma passion. Det klack uti honom,
ty han väntade flera frågor.
Men när hans majestät ej fortsatte, föll Erik på en
desperat idé. Nu eller aldrig! tänkte han.
– Ers majestät – understod han sig att säga –
grefve Bertelsköld vill gifta sig med Ester Larsson.
Kungen smålog.
– Så sägs det, yttrade han.
– Han kan aldrig få en bättre grefvinna, försäkrade
Erik, hvars mod växte af det kungliga smålöjet. – Hon
är uppfostrad som en fröken i Stockholm, och ingen
fröken har ett bättre hjärta.
– Jag märker – sade kungen, road af samtalet
– att hon har i dig en god förespråkare. Hvad hindrar
henne att blifva grefvinna?
– Hennes far.
– Han vill icke? Det är ju förträffligt.
– Han är för stolt därtill.
– Huru? För stolt att låta sin dotter blifva grefvinna?
– Ja. Han anser en borgare lika god som en
grefve och stundom bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
