Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Audienser hos kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är bra – gå, och svara landshöfdingen att
jag beviljat din mor en pension, sade kungen med en
mulen nick.
Erik gick.
– Jag undrar hvad det sista betydde? sade han
till sig själf.
Men kung Adolf Fredrik dröjde ännu några minuter,
innan han ringde efter sin kammartjenare.
– Öfverallt dessa fördömda, hersklystna Hattar!
sade han tankfull. När skall den dag komma, när det
goda folkets önskan går i fullbordan och jag själf får
sörja för dess lycka? Tålamod, mina herrar grefvar
och landshöfdingar, den dagen är kanske närmare än I
tron! Emellertid blir det nödigt att försäkra oss om
Mössornas bistånd. Larsson säges vara deras chef i
borgareståndet ... Må göra ... Låt se ... min goda gemål
... men skall jag då alltid vara en lekboll för nycker?
... Det blir syperbt: prinsessan af Vasa torde nedlåta
sig att blifva grefvinna.
Kungen ringde. Kammartjenaren inträdde.
– Borgerskapet får audiens!
Några minuter senare behagade hans majestät,
omgifven af sin svit, som var mera lysande än konungen
själf, lämna företräde åt Vasa stads magistrat och
borgerskap. Hela det endast tolf alnar långa, lika
breda och blott fem och tre fjärdedels alnar höga rummet
var uppfylldt af kunglighetens skugga och folkets underdånighet.
Till förlust för eftervärlden, har den noggranna
krönikan öfver denna viktiga tilldragelse, äfvensom
öfver konungens hela vistelse i Vasa, gått förlorad,
hvarför läsaren också tyvärr går i mistning af de
underdåniga talen och alla de suckar, dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
