Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Kungsdagens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Du ljuger, pojke! sade landshöfdingen uppbragt.
Du har gått andras ärenden. Hans majestät
har ej behöft en halt timme för att bevilja en så enkel
begäran.
– Det är sant – nu minns jag, återtog Erik, i
det att han tog med handen bakom örat. – Kungen
var så nådig och ...
– Fram med sanningen, slyngel! Hvad var
det om?
– Jo, hans majestät var så nådig och gaf mig
en dosa.
– Hvad är det du pratar?
– Här kan ers excellens själt se. Jag förstår mig
ej därpå, men jag tror att det är – en snusdosa!
– Ut med dig, din inpiskade skälm – jag skall
väl en annan gång taga reda på dig! skrek landshöfdingen.
–
<b>35. Kungsdagens krönika.</i>
Riksdagsmannen Larsson hade enskild audiens hos
konung Adolf Fredrik. Den gamle mannen tycktes
känna, att det var sista gången han talade ett ord af
vikt i sitt lands och sin stads angelägenheter. Han
hade, ur sitt partis synpunkt, strängt nagelfarit med
Hattarnes hela regeringssystem – hade varmt och
vältaligt förordat Mössornas politik – hade särskildt
lagt konungen på hjärtat nödvändigheten att lösa handeln
ifrån de bojor, med hvilka Stockholms afund sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
