Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Två bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snusa pä gården. För han är en skinnbracka. Men
intet angår det kunglig majestät hvad farbror min är.
Punkt. Detta har Erik skrifvit åt mig. Gud bevare ers
majestät. Jag är till bleka döden
Istwan.
Som de kalla Penjamin Pertila.
Inriden Husar.»
– Och hvad tänker ni göra med detta bref? frågade
Erik, i det han hopvek det och skref utanskriften
till kungen.
– Du kan bocka bättre än jag; du skall föra det
till kungen nu strax, sade Penna.
– Midti natten! Han sofver.
– Så väck opp honom. Det är ljusa dagen.
Med möda lyckades Erik öfverbevisa författaren till
detta märkvärdiga bref, att man icke så lätt kunde väcka
kungar som gymnasister ur deras sötaste sömn, och
öfvertala honom att ännu några timmar gifva sig ro.
Men klockan hade knappt slagit fem på morgonen, innan
Erik redan stod vid Korsholms portar med brefvet på
fickan. Något ville han vedervåga för den sak han engång
åtagit sig, och han var klok nog att vänta mer af
ett befängdt bref, än af en efter alla kurialformens och
konvenansens regler uppsatt supplik.
Kungen skulle klockan sju på morgonen fortsätta
resan norrut, och allt var redan i rörelse vid Korsholm.
Vagnarna framdrogos, det kungliga köket och öfriga
effekter inpackades, lakejer, kuskar och kammartjenare
fjäskade om hvarandra på gården. Hur skulle Erik i
denna villervalla lyckas att skaffa sitt bref i kungens
egen hand?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
