Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Två bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han fattade mod och vände sig till köksmästaren
Björck. Den mäktige mannen kom ihåg gäddan, mätte
honom med en föraktlig blick och vände honom ryggen
med orden:
– Gå till mästerkocken och fråga om här finns
någon fisk att rensa i dag!
Där stod vår vän, då han i detsamma såg
mästerkocken Arelius stå vid en packvagn med händerna fulla.
– Får jag hjälpa till? sade Erik.
Mästerkocken kom likaledes ihåg gäddan, och hans
anlete ljusnade.
– Håll i, så länge jag ser efter de drumliga slynglarne, sade han.
Erik drog fram med sitt ärende och underlät icke
att berätta köksmästarens smädliga ord.
– Sade han det? utropade mästerkocken. Nå, då
skall jag visa, att brefvet inom en half timme är uti
kungens egen hand. Liksom köksmästaren ensam hade
något att säga vid hofvet!
En timme förgick, och allt var i ordning till afresan.
Då behagade hans majestät ännu engång hedra den ledbrutne
grefven med ett nådigt besök, för att underrätta
sig om hans tillstånd. Det hade förvärrats och var betänkligt.
Lifmedikus Petersen drog sin lärda panna i
rynkor och mumlade något om kallbrand, som snart skulle
infinna sig. Den gode Adolf Fredrik blef rörd och
bekymrad.
– Finns då ingen mänsklig konst, som kan rädda
honom? frågade han.
– Nej, sade lifmedikus torrt.
– Jo, sade en röst i hörnet af rummet, och bakom
en skärm framsteg Ester Larsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
