Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Prinsessan af Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att hon, som var så ståtlig och så firad af alla,
hellre velat falla på sina knän och säga till sin Gud:
»Du vet det, min Herre och min Gud, att jag ej hafver
sökt denna äran. Jag bär henne efter Din vilja såsom
en börda, och inför Din allmakt, som allena förtjenar
pris och lof, nedlägger jag dessa kronor af myrten och
diamanter. Herre, se i nåd till din fattiga tjenarinna, och
led henne allt hädanefter på denna främmande stig!»
Brudgummen själf i sin granna uniform var lika
allvarlig och ännu blek efter sitt öfverståndna lidande.
Han fick ännu icke fullt stödja sig på sitt nyss läkta
ben, och därför var ingen egentlig dans på bröllopet.
Endast i löfsalarna på gården fick ungdomen, anförd af
Erik Ljung, på aftonen roa sig med glada danslekar,
såsom: »Fria vill Simon i Sälle», »Ungersvennen sig i
dansen går», och flera andra, som sedan kommit ur bruk.
Bruden framleddes och öfverlämnades åt brudgummen
af hennes äldste broder Lars. Yngre brodern, pastor
Bertel, förrättade vigseln. Det var en högtidlig vigsel
med tre eller fyra psalmer, som sjöngos af alla närvarande,
och närmaste släkt bland de unga höll den röda
pellen af siden. Därefter gingo de nygifta till den gamle
fadern, som satt i sin karmstol, knäböjde framför bonom
och mottogo hans välsignelse.
Den gamle borgarekungen hade icke förmått –
eller snarare icke velat – leda sin dotter till brudstolen.
Hans sega kraft var bruten, af inre strid mer än af den
senaste sjukdomen. Ester hade haft rätt: han kunde
icke böjas, han kunde blott brista. Huru hade han ej
ännu kort förut talat med förakt om konungens ring!
Och huru säker hade han ej trott sig, när han begrof
detta otyg i Brändö sund! Men ingen dödlig kan helt
och hållet lösgöra sig från sin tids svagheter, och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
