Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Prinsessan af Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta tidehvarf lefde vidskepelsen ännu stark i Finland.
Endast dess fulaste drägg var något litet afskummad på
ytan. Man brände icke mera häxor, men man trodde
på trolldom. Konungens ring hade ännu sin fulla makt,
och själfva den starkaste själ stod under dess inflytande.
Dess sällsamma återfinnande, dagen efter sedan Larsson
ansåg den vara för evigt begrafven, hade med ett slag
förkrossat den styfve gubbens hela själfförtroende och
– såsom han själf yttrade – ställt honom under Guds
dom. Han ville icke tillstå för sig själf huru stor andel
hans vidskepelse hade däri; han ville ej höja sig under
sin egen svaghet; därför såg han i ringen en Guds
straffdom. Och för tyngden af denna högre makt, som
gäckat hans klokhet, dignade han till jorden. Från den
dagen ansåg sig Larsson icke mera som herre öfver sin
vilja. När han denna gång bortgaf sin dotter, syntes
det honom som lydde han eviga makters stränga befallning;
han själf var och förblef i sitt hjärta samma orubblige
chef för den österbottniska demokratin, följaktligen
samma fiende till adel och adelsvälde, som han alltid varit.
Men just detta, att han ansåg sig som ett viljelöst
redskap för högre makters beslut, gaf den förr så stolte
borgarekungen något högtidligt och främmande. Det var
så ovant att se denne hårde man mjuk. När den långe,
men nu krökte gubben med det snöhvita håret och den
allvarliga, fårade pannan lade sina vissnade händer på
de nygiftas hufvuden, gick en rysning af andakt genom
hela församlingen. Man visste hvad detta betydde. Aldrig
hade borgarekungen synts mera värd sitt kunganamn, än
i den stund han för första gången tycktes blifva det
otrogen. Plan bröt i den stunden med hela sitt lifs
tradition; men det var som när en konung, efter försynens
vilja, stupar i spetsen för sitt folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
