Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fritänkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fältskärns trettonde berättelse.
Ännu engång beder jag den vänlige läsaren dröja en
kväll i den bekanta vindskammaren, där allt är
sig likt, utom att väggar och fönster blifvit något bofälliga,
så att den kulna novemberstormen mer än lofligt
hviner in genom springorna och stundom kommer fältskärns
rostiga lodbössa att klinga mot väggen eller hans
uppstoppade fåglar att fläkta med vingarna. Kring brasan
i den stora öppna spiseln sitta åter de gamla vännerna,
oförändrade, oförstörbara, oåtkomliga, tyckes det, för den
allt förhärjande tiden. Betraktar man dem nogare, skall
man kanhända upptäcka, att fältskärns grå hår begynt
hvitna, att gamla mormors mjuka händer blifvit skrynkligare
än förr, att den lärde skolmästarens svartmuskiga
figur alltmera påminner om ett förtorkadt ris och att den
martialiske postmästaren, med sina röda mustascher och
hundra tunnor anfäktelser i sina styfva ben, alltmera antagit
gestalten af ett Jönköpings träsnitt, föreställande
Don Miguel af Portugal vid intåget i Lissabon. Men om
man således ej kan misstänka fältskärn för att i sitt
gamla resapotek ha förvarat en flaska af det dyrbara
lifselixiret, som förlänar en evig ungdom, så finna vi i
stället några andra af de ingredienser, som påstås förlänga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
