- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
11

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fritänkaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fältskärn smålog.

– Icke hos oss, sade han. Men hafvet, som nekat
åt Sveriges kuster ebb och flod, har i stället lagt ebb
och flod i det landets historia. Folkmakt och kungamakt,
folkmakt och adelsmakt ha aldrig rätt kunnat
hålla vågskålen jämn, och i Adolf Fredriks tid skummade
frihet som halfjäst öl. Då såg man det märkvärdiga, att
folk och adel tycktes sluta förbund mot kungen. Men
det såg endast så ut; folket var, nu som alltid, konungskt
i hjärtat, och däraf kom sig det myckna kruset. Det
var adeln som styrde i folkets namn, men icke mera
den gamla bördsadeln, utan en riksdagsadel af alla stånd,
frälse och ofrälse, prelater, borgmästare, uppkäftiga bönder,
kort sagdt partichefer med deras svansar, hvaraf tre
fjärdedelar lefde af utländska mutor. För sådant folk
var partiet allt, men fäderneslandet en målad skylt.

– Tackar ödmjukast, fy f-n, där har bror Svenonius
sina mönsterskrifvare! utropade postmästaren kapten
Svanholm med ett bredt löje.

– Vi ha dock fått göra bekantskap med den store
Linnæus, genmälde skolmästaren, glad att åtminstone
äga ett nödankare i det allmänna skeppsbrott, som hotade
frihetstiden.

– Och Erik Ljung, som slog ihjäl ormen! skrek
munsjör Jonathan från sin pall.

– Och Erika Lindelia, som kokade ägg! Och lilla
prinsen, som klädde ut sig! bjäbbade Lisa Gret i sin tur.

– Och Ester Larsson! inföll Anne Sofi varmt.
Hon var ändå sin fars dotter, och litet mera därtill;
eller hur, mormor, var hon ej det?

– Nå det vill jag medgifva, svarade mormor. Den
nackstyfve borgarekungen kunde jag aldrig riktigt med,
och med dottern var det just si och så, när hon flängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free