Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Doktor Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det svarta krusflor, som här och där bars af förnämligare
personer kring armen eller kring hatten, ty landet
hade den tiden kungssorg. Den gode kung Adolf Fredrik
var död blefven den 12 sistlidne Februari i Stockholm;
– en dag, när han ätit hetvägg, surkål och ostron till
middagen, hvarpå han sedan svimmade vid sitt quadrille-bord
om aftonen och några minuter därefter sade för
alltid farväl åt både Hattar och Mössor. Finland sörjde
uppriktigt den fromme landsfadern, och landets första
tidningar invigdes i anledning däraf med många gråtmilda
kväden. Fastän de känslofulle poeterne omöjligen
kunde låta »solen» vara i fred:
Den solen har gått ned, som på vår himmel lyst
eller:
Så ha vi sett den sol gå neder,
som hela nordens glädje var
och gjorde firmamentet heder;
så var det säkerligen deras hjärtans mening, när de
tillika sjöngo, huru
Bättre konung kan ej gifvas
och huru:
Mildhet i Hans ögon lyste,
fromhet hördes i Hans röst,
hjärtat ädel ömhet hyste,
dygden bodde i Hans bröst.
Hvarefter kom en harang åt den uppgående solen:
Vore GUSTAF ej Hans like,
lika nådig, lika stor,
bure säkert Svea rike
alla tider sorgeflor.
Allt detta var emellertid naturens ordning: en gammal
sol hade sjunkit i natten, en ny steg upp vid horisontens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
