- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
22

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lifsgnistan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

min fosterfar bedt mig lämna till universitetets kamrerare.
Pengarna tillhörde prosten Larsson, det var en del af
arrendet för Piikkis pastorat, som skall vara betaldt sist
i öfvermorgon. Nåväl, hur tror ni det gick med min
rara konst och med de trehundra riksdalrarna? Vi turade
om med biribi och rouge et noir. Jag vann och förlorade,
vann och förlorade; och när jag på detta sätt
punkterat nära ett dygn, fann jag till slut mina fickor
toma.

– Narr!

– Smäda mig icke, doktor, ty nu är jag icke vid
lynne att tåla det af er! När jag kom ut från spelhuset,
slog klockan i domkyrkotornet fyra. Solen sken så herrlig
och fåglarna sjöngo! Förstår ni det, doktor? Fåglarna
sjöngo! Ja, det är sant, ni förstår att sätta själfva solen
i fängelse. Men i mig var det vinter. Vet ni, det är
förskräckligt att stå i sol och fågelsång med en skuld
på sitt samvete! Då föll det mig in, att jag än en gång
borde uppsöka er. Här är jag. Ni kan göra guld: det
är en småsak för er. Gör åt mig trehundra riksdaler
till i öfvermorgon bittida, och jag skall tacka er, så länge
jag lefver.

Doktorn hörde honom med växande otålighet. I
stället att svara, förde han ynglingen till den nu snart
försvinnande solstrålen, undersökte ännu engång retortens
innehåll, skakade på hufvudet och sade:

– Lägg din hand på retorten!

Ynglingen lydde mekaniskt. Det hemlighetsfulla i
denna operation kom honom ett ögonblick att glömma
sina egna bekymmer.

– Ser du denna solstråle? sade den underlige
mannen. – I sextioåtta minuter och fjorton sekunder
har den förgäfves arbetat att tända lifsgnistan i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free