Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lifsgnistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han betraktade retorten. Dess innehåll undergick
en hastig förändring. Den gråa, stoftlika massa, som
dittills uppfyllt något mer än hälften af kärlet, hade
kommit i ett slags jäsning och förändrade färg. En ljusröd
blodlik massa häfdes därinom och steg allt högre,
tilldess att hon uppfyllde hela retorten. Doktorns panna
ljusnade.
– Det lyckas! hviskade han. Femton, sexton,
sjutton sekunder ... se hur lifsandarna stiga! ... aderton,
nitton ... nu nå de till bräddarna! ... tjugu! ... ännu ett
plus af lif, för att reagera mot sviterna! ... tjuguen,
tjugutvå ... nu är det nog! Bort med handen, annars
spränges retorten!
Ynglingen lydde. Förstelnad och halft vanmäktig,
sjönk han ned på en bredvid stående trefot.
– Jag tackar dig, sade mästaren, du har motsvarat
min väntan. Kom tillbaka i morgon klockan elfva på
aftonen, och du skall få guld.
– Jag förmår intet mer! stammade ynglingen, dödsblek
och nära att svimma.
– Oroa dig icke, det är ett tillfälligt minus i lifvets
funktioner; vid din ålder är sådant lätt att ersätta. Se
här ... drick!
Och han räckte den vanmäktige en liten flaska,
fylld med en guldgul vätska af den klaraste genomskinlighet.
Ynglingen drack och kände sina stelnade ådror
genomströmmas af eld. Färgen återvände på hans kinder,
hans slocknande ögon återfingo sin glans.
– Det var en god dryck, doktor! sade han, hämtande
andan med välbehag. – Kan ni äfven bereda
läkedom för ett ondt samvete?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
