- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
29

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Surutoin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

käpp, för att klubba odjuret; de yngre upplyfta den
allt ännu skrikande lilla. Alla gråta och skrika: det
är ett väsen och en jämmer öfver en bank på det sorgfria Surutoin.

Då kommer en man ur det nära drifhuset. Det
är en vacker, kraftfull man, mellan trettio och fyrtio år
gammal, något i förtid lutad och något närsynt. Han
är barhufvad, i skjortärmarna, utan halsduk, och bär
i handen tågor af bast, med hvilka han bundit sina
plantor vid stöden. Häpnad är målad i hans milda,
deltagande ansikte. Han tror icke att flickan blifvit biten
af en orm; han tror att hon blifvit stungen af bien.
Sådant händer ibland på Surutoin.

Medan han, själf rådlös, förgäfves söker trösta den
lilla, som icke vill taga reson och allt ännu fortfar att
skrika med full hals, kommer från boningshuset hans
några år yngre maka, också med hastigare steg än hon
kanske är van, men lugn och rådig, utan tecken till
fjäsk. Hon är ingen skönhet, men långtifrån ful: – ett
godt, friskt, behagligt och rödblommigt ansikte med
kloka, varma och lifliga ögon; växten fyllig, med anlag
till korpulens; dräkten tarflig och ledig, men väl vårdad.
Hon upplyftar i sin famn det skrikande barnet, aftorkar
dess tårar, aftorkar sanden från den lilla trubbnosen
och undersöker med van hand orsaken till det onda.
Snart har hon upptäckt myrorna och bortrensat de
värsta fredsförstörarne.

– Se så, gråt inte mera, Rosemaj! säger hon.
Det blir allt bra igen. Nu gå vi in och kläda af dig,
så skall du få bada i din egen lilla badbunke.

Vid dessa ord känner sig den lilla trygg. Hon
upphör att gråta, hon slår sina armar om moderns hals,
och efter regn följer solsken. Rosemaj är förtjusande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free