- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
45

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Stormiga tankar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Jag har intet hjärta, jag vill icke ha något
hjärta. Bryr jag mig om att smekas? Det bränner i
mitt hufvud, det går en eldslåge genom min själ, och
jag behöfver en ocean för att släcka dess glöd. Jaså,
nu gråter du återigen! Vill du låta mig vara i fred för
de där diskvattenskänslorna?

– Paul, Paul, det är icke bra med dig nu. Du
måste bedja Gud att bli ödmjuk.

– Jag ödmjuk! Är berget ödmjukt? Är stormen
ödmjuk? Frågar vulkanen hvarför lavan förbränner
blommorna vid hans fot? Hvarför skulle jag vara ödmjuk?
Hvarför skulle jag bedja Gud? Har Gud gjort
mig sådan att jag ej ryms i ett nötskal, så må han se
till att jag får en värld, där jag trifs. Jag rår ej för
det, Silla, att jag ej är som de andra. Min mor har
också varit olik alla andra, när hon var ung. Men jag
vill ej vara elak. Du skall förlåta mig; jag är mycket
olycklig. Jag är allena i världen, och ingen förstår mig.

– Gud förstår dig, om du heder honom därom.
Vill du att jag skall bedja med dig?

– Kommer du åter med ditt slask och pjunk! Jag
vill ej bedja, jag kan ej bedja; jag vill ha rättvisa af
Gud. Icke har jag skapat kometen att gå ut ur den
eviga cirkelgången. Det är förskräckligt, men jag kan
icke hjälpa det. Jag förstår icke mig själf. Blott ett
är mig klart: det måste bli annorlunda med världen och
med mig själf, annars bär det sig icke. Jag vore i
stånd att rycka jordklotet ur dess bana och slunga det
bort i nebulosernas ändlösa rymder, blott för att göra
allting annorlunda.

– Din mor skall gråta, Paul!

– Tror du? Icke är hon af de lättsmältaste. Men
det är möjligt att hon skall göra det. Jag skulle gråta


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free