Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den glänsande kulan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af cirkeins periferi, därifrån skuggorna beständigt ånyo
uppdykade ur röken. På denna punkt brann rökelsefatet
med slocknande låge, och Paul tyckte sig märka
att mästarens uppsyn uttryckte en fruktan, som han
förgäfves bemödade sig att dölja. Hvad betydde
detta? Trodde besvärjaren själf på sina spöken? Fruktade
han att de kunde blifva honom öfvermäktiga?
Berodde kanske bådas lif och välfärd därpå att denna
svaga flamma ej slocknade ut? Väntade nattens fientliga
makter blott dess sista aftynande, för att kasta
sig öfver de förmätne, som vågade trotsa dem med
att frammana naturens hemliga krafter ur djupet af det
fördolda?
Paul blygdes: han kände en förfärlig, obestämd
fruktan. Han var af naturen i hög grad oförvägen;
han hade varit beredd på allt, men denna okända fara,
detta fientliga, kropplösa, obegripliga, som rörde sig
bakom röken och som måste vara en synvilla, men
som för hvarje ögonblick syntes blifva någonting mer,
det uppfyllde honom med fasa. Allt mattare blef lågen,
allt ångestfullare förvredos häxmästarens drag. Slutligen
bortdog den sista flämtande återstoden af ljus i
rökelsekaret, och i samma sekund kände Paul golfvet
svikta under hans fötter. Ett sprakande af hundratusende
eldbrasor, ett susande af hundratusen hviskningar
hördes omkring honom. Han omgafs af lågor,
han öfversköljdes af höga vågor, han erfor en känsla
som hölle han på att sjunka ned i ett milsdjupt schakt.
Allt blef mörkt, och han dignade vanmäktig ned vid
den hemlighetsfulla trefoten ...
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
