- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
69

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Konsten att göra guld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin naturliga jämvikt, och vi voro räddade. Du har
nu tillstånd att tala, unge man! Det som återstår
är endast en småsak i jämförelse med det vi redan
öfverstått.

Paul kände sig underbart lifvad, liksom i går. Men
med hans krafter återkommo äfven hans tvifvel.

– Doktor, sade han, ännu har ni icke lyckats
öfvertyga mig. Mina sinnen voro förvirrade af en plötslig
vanmakt, och i ett sådant tillstånd äro alla bländverk
möjliga. Jag måste se något mera, jag måste se det
med kallt blod, med klart medvetande, för att tro på
er konst.

– Nåväl, är du nu så kall, så klar och så vaken,
som du anser nödvändigt för att pröfva med lugn?

– Jag hoppas det. Ni har ett ädelt vin, doktor!
Är det tokajer, eller kanhända lacrymachrist?

Doktor Martin log på sitt egna sällsamma sätt.

– En enda droppe – sade han – ur den lilla
guldflaska jag nyss begagnade, är nog att förvandla det
uslaste vatten, ja själfva det starkaste gift, till en nektar,
med hvilken söderns ädlaste viner skulle förgäfves söka
att täfla. Men då du nu lyckligtvis anser dig vara vid
ditt fulla förstånd, så betrakta denna kula, som var
nära att blifva oss så dyr, men som också nu skall
förse oss med en skatt, hvilken mången konung och
mången lärd man förgäfves ha eftertraktat i hela sitt lif.
Säg mig, hvad ser du?

– Jag ser – sade Paul med växande förvåning
– nederst på bottnen ett det täckaste gröna landskap
med skogar och sjöar, berg och strömmar ... Jag
tycker mig kunna urskilja hvarje träd, hvarje sten. I
sanning, en målare skulle afundas er denna klara sjö ...
Men kan det vara möjligt? Jag tycker mig se vattnet


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free