- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
82

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. De fyra riksstånden och en gammal bekant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommer till landets hufvudstad? Det skulle skada morbrors kredit.

– Tror du det? Nå, då får jag väl lof att flytta
till Eriks, fastän det kan kosta mig vackra drickspengar.
Men jag kan taga jollgasten med mig, så kostar han
ingenting. Min systerson, den halunken, skall ju också
vara i Åbo. Hvad stå de där munsjörerna och gapa
på oss?

– De ha kommit att fråga om vi ha uppstoppade
filfrasar för akademin, svarade Jonas.

– Kanske herrarne kunna visa oss vägen till en
trädgårdsmästare vid namn Ljung?

– Är det riksdagsman Larsson från Vasa? frågade
Paul, som uppmärksamt afhört det förtroliga samtalet.

– Står till tjenst, svarade den gamle buttert.

– Mitt namn är Paul Bertelsköld, och jag ber att
få hälsa morbror välkommen till Åbo! sade Paul, icke
alldeles angenämt öfverraskad, och räckte sin oväntade
släkting handen.

– Jaså, fägnar mig att göra din bekantskap, sade
den gamle Larsson, i hvilken läsaren torde igenkänna
en gammal bekant och en betydligt förfuskad kopia af
hans fader, den ståtlige borgarekungen. Lars Larsson
den yngre var heller ingen dufunge mera; han hade på
de nitton år, sedan vi sist sågo honom, blifvit en gubbe,
grånad i törst efter guld.

– Du har blifvit långa pojken, fortfor den gamle
fryntligare och skakade ynglingens hand. – I de där
klipska ögonen sitter allt ett stycke af mor din, barn.
En styf kvinna var mor din i unga dagar, och vacker
som synden, det kan jag säga, fastän hon är min köttsliga
syster. Nå, det var ingenting illa med det. Man säger
att det är icke alldeles helt mellan din mor och din


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free