- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
87

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lars Larsson den yngre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medel, utom kronans anslag för plantagen, att sätta bo,
när han gifte sig. Andra skulle kanhända förstått att
hushålla in hvad de behöft på kronans affär, men därtill
hade Erik Ljung varit alltför samvetsgrann. Sedan
han användt snarare mer än mindre på sin älskade
trädgård, och därtill ännu uppsatt sitt lilla bo af intet,
fann han sig stå i en skuld af tusen riksdaler till sin
rike släkting, handlanden Larsson i Vasa, och tusen
riksdaler voro en ganska betydlig summa. Reversen var
uti fullgodt skick, och räntorna hade blifvit punktligt
erlagda, men kapitalet stod obetaldt, och då skuldsedeln
var ställd på tre månaders uppsägning, var den likväl,
som man lätt kan begripa, en hake af järn, som höll
den hederlige plantagedirektören betänkligt fången.

Surutoins invånare hade därför många anledningar
att hålla sin gäst vid godt lynne, och där krusades för
honom på allt upptänkeligt sätt. Erika hade, med bättre
framgång än förr på Hammarby, anlitat husets alla förråder.
Cecilia hade tagit patronens tillhörigheter – fårskinnspälsen
ej att förglömma – i sin synnerliga omvårdnad.
Barnen hade blifvit snyggade om näsan och
framtussade till presentation. Paul slutligen hade, i
anseende till allt detta, fått anstånd med sin nya examen
i konsten att betala skulder, och allt var därför idel
fryntlighet, välf ägnad och artighet på det fridsamma
Surutoin.

Endast den lilla Rosemaj kunde på intet villkor
förmås att niga för den främmande farbror. Hon skrek
med full hals, när han gjorde ett försök att taga henne
i famn.

– Kom och se på min granna ked! sade gubben,
i det han med välbehag skramlade på en tung urked af
guld, som utgjorde hans enda lyxartikel.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free