Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Guldet frestar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Men om du bedrager mig?
– Jag kan aldrig bedraga, svarade ynglingen med
den förnäma hållning, som var ett fädernearf.
Den gamle begynte ånyo att räkna, men afbröt ånyo
och frågade:
– Hvad skall du göra med dessa penningar?
– Betala en skuld.
– Nåväl, jag gifver dig här fyrahundra riksdaler mot
särskildt kvitto, namn och sigill uti laga form. Hundra
riksdaler håller jag inne, tilldess att jag låtit en guldsmed
pröfva klenoden där.
Paul bet sig i läppen.
– Som morbror behagar, svarade han.
De skildes nu åt. Men ingen stärkande blund kom
i den gamle köpmannens ögon. Han stod upp och gick
till sin last vid hamnen, bannade Jonas, trätte på folket,
knogade på allt, som hans vana var; men midt i allt
detta teg han åter helt stilla och tycktes så försjunken
i ovana tankar, att han knappt märkte hvad som föregick
omkring honom. Lasten lossades, det led till aftonen,
och allt ännu stod den gamle Larsson försjunken i
djup begrundan vid stormasten af sitt fartyg.
– Det står icke rätt till med gubben i dag, sade
Jonas vid sig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
