- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
121

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Sorger uti det sorgfria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Men är det ej synd och skam? Det är då
därför vi mottagit och på allt sätt hyllat den gamle
orättfärdige gnidaren som gäst i vårt hus! Du har afstått
åt honom ditt eget älskade arbetsrum, där du arbetar
dubbelt lättare och där du känner dig hemma som
snäckan i skalet. Du har villigt och utan ersättning
lånat honom hästar och drängar. Du har försummat
din dyrbara tid med hans många bestyr och ansträngt
vår klena kassa för att förbättra hans svältande hull,
medan jag för hans skull försummat hundra angelägnare
saker. Där ha vi tacken. Men icke skola vi fälla modet
för det. Den gode Guden har hjälpt oss allt härintills:
han skall äfven framdeles göra det. Jag skall skrifva
till morbror på Hammarby; han skall låna oss så mycket
han kan, och sedan skola vi sälja min brudklädning,
som jag ej mera behöfver, och guldkedjan, som jag ärft
af min mor, och så skola vi arbeta och spara, Erik. Du
skall få se att det går.

Erik kysste sin raska hustru, och tårarna stodo
honom i ögonen.

– Det där är dig likt, Erika! sade han. Jag har
ju alltid sagt, att i hela botaniken finns ingen så rar
planta som du.

– Å, prata du! skrattade hon och slog sina armar
kring hans hals, för att dölja, äfven hon, en tår, som
ville smyga sig fram under hennes klipska ögonhår. –
Det där är ingenting, när Gud låter oss hafva hälsan.

– Så tror jag med, sade mannen, och jag skulle
ej misströsta, när jag har dig, som är född till finansminister.
Men det är också ej skulden, som mest bekymrar mig.

– Jaså? Då är det Paul! inföll Erika med sin
snabba förmåga att fatta allt klart.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free