- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
128

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Själahandlaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vill icke; jag är nöjd att få lefva och arbeta i lugn.
Därför har jag uppsökt detta tarfliga bo, likasom den
ädla pärlan döljer sig i den oansenliga musslan.

– Men er hälsa, herr doktor, skulle befinna sig
bättre af ett vackert och sundt landtställe, som jag skulle
kunna förskaffa åt er.

– Min hälsa? Huru gammal tror ni mig vara?

– Fyrtio, högst femtio år, om jag ej misstager mig.

– Lägg än en gång fyrtio och vidare fyrtio till, så
kommer ni sanningen något närmare. Jag var ett
barn när den store Gustaf Adolf drog ut till Tyskland
och minns honom ännu ganska väl. Min moder bar
mig på armen, när folket kysste hans elghudskyller i
Naumburg. Jag stred som yngling på bron vid Prag,
när Königsmark stormade staden. Jag har fäktat under
Piccolomini, under Turenne och Condé. Sedan drog
jag mig tillbaka till studierna; arbetade under Leibniz
i Tyskland och under Newton i England. Kort sagdt,
jag är för närvarande etthundrafyrtiofyra år gammal
och inser icke hvarför jag ej skulle upplefva en dubbelt
så hög ålder, eller snarare uttänja mitt lif i så många
sekler jag själf behagar. Därutaf kan ni döma hvad ett
landtställe i edra ödemarker skulle bidraga till min hälsa.

Larsson betraktade honom misstroget och likväl
stum af förfäran. Ett knappt märkbart löje, likasom en
blink af ispiggar, spelade öfver doktorns läppar och
han tillade:

– Sådant förvånar er? Jag medgif vor, alldeles
vanligt är det väl icke. Men för den som kastat en
blick bakom förlåten innebär detta icke det minsta
förundransvärdt. Har ni aldrig hört talas om lifstinkturen?


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free