Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Själahandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Endera; men det förra är sannolikare än det
senare, svarade den mystiske mannen, utan att förändra
en min. – Jag trugar ej mina skänker på någon. Kan
ni vara mig förutan, så var säker att jag kan ännn
lättare umbära er.
– Herre, om ni handlar med själar, så är ni antingen
en skurk eller en förryckt. Jag vill ingenting
hafva att skaffa med er.
- Så gå er väg! Hvad har jag med er att
göra?
Larsson tvekade.
– På hvad sätt skulle jag förpanta min själ åt er?
frågade han, synbart villrådig.
– Helt enkelt på det vanliga sättet. Med en liten
enkel nålrispa i armen och sedan med ett kontrakt,
ställdt på doktor Martin Weis och undertecknadt med
ert blod. Det är en formalitet, som vi kemister behöfva,
för att ställa den person, åt hvilken vi lämna tinkturen,
under stjärnornas inflytande. Ni vet nu hvad ni önskat
veta och kan fritt gå er väg. Jag har annat att göra,
än att försumma min tid med en krämaresjäl.
– Huru mycket ger ni mig af tinkturen, ifall jag
går in på ert villkor?
– Till en början denna flaska, svarade doktorn,
framtagande samma lilla kristallfiaska, som han visat
Paul. - Hon innehåller 199 droppar, och därmed kan
ni förvandla 5,970 lod guld. Det gör ej mer än 143,280
riksdaler, men ni kan ej genast uträtta allt.
– Och ni begär ingenting annat?
– Ingenting.
Köpmannen teg en stund och öfverräknade hvad
han kunde riskera. På ena sidan en formalitet, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
