Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Två som försvunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste bort, långt bort, det förstod han rätt väl; men att
skiljas från dessa goda människor, som så hjärtligt älskat
honom och dem han gjort så många bekymmer, det uppfyllde
honom med en oväntad sorg. Han tryckte Eriks
hand och skyndade ut.
Han gick att uppsöka guldmakarn. Han hade ju
föresatt sig att betala Eriks skuld. Hur hade han kunnat
glömma denna tacksamhetspligt?
Han kom till det förfallna huset. Porten stod öppen,
hvilket aldrig hade händt förr, och ingen lefvande varelse
syntes till. Paul inträdde. Alla dörrar stodo öppna,
likasom porten. Han gick till laboratorium. Allt var
öde och öfvergifvet; mästaren, hans gamla dräng, hans
flaskor, deglar och cirklar, alla voro försvunna. Endast
den toma, slocknade ugnen stod kvar med några skärfvor
af glas och klumpar af slagg.
Paul gick att fråga i grannskapet. Ingen visste något
om doktorns försvinnande. Blott en gammal gumma –
och hon var döf! – hade om natten hört ett besynnerligt
buller i den misstänkta gården. När Paul ville veta
mera, skakade grannarne blott på hufvudet och menade:
det vore väl att han därinne ändtligen farit dit han
skulle fara. Den unge herrn kunde vara nöjd därmed
och skulle ej befatta sig med saker dem man gjorde
klokast att ej låtsa om.
När ingenting stod att göra, besökte Paul några
vänner, för att säga dem sitt farväl.
- Res, sade Clewberg, och vänd åter, när teologins
sista timme har slagit! Du kan säga med Epaminondas:
jag lämnar efter mig slaget vid Leuktra!
Andra kamrater sökte att trösta honom med att professorerne
skulle ångra sig – och Porthan med! tillade
de. De glade ynglingarne hade knappt ännu mornat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
