- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
145

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Läxan och afskedet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

guldmakare utan bevis, men du tviflar på Gud, hvars
tillvaro bevittnas af hela skapelsen. Är detta värdigt en
tänkande människa?

– Hvarje öfvertygelse måste börja med tvifvel.

– Alldeles icke. Lifvet, liksom matematiken, börjar
med axiomer. Eller när har du tviflat på din egen tillvaro?
Gud är ett axiom: han kan aldrig bevisas, han kännes.

– Men teologerne vilja bevisa ...

– Teologerne göra liksom den blinde, hvilken, i
stället att stöda sig på sin staf, äflas att mäta huru lång
och tjock han möjligen torde vara. Det kallar jag att
vilja ösa ut oceanen med skopa. Men nu äro kappsäckarna
marschfärdiga. När vi återse hvarandra, då
skall du tro, Paul!

– Jag önskar jag kunde det.

– Kom hit, Rosemaj! sade modern. Berätta för
Paul hvem som bor uti himmelen och ser hvar afton på
dig från de klara stjärnorna.

– Där bor Gud, sade flickan och nickade med en
klar, säker blick på den förlägne ynglingen.

– Hur vet du det, Rosemaj?

– Rose vet nog, svarade barnet.

– Men hur vet du det, när du aldrig har sett Gud?

– Rose vet ändå, svarade den lilla mycket bestämdt.

– Där hören I, lärde herrar! nickade modern. Det
står skrifvet, att barns och spenabarns mun skall komma
de vise på jorden att blygas. Gå, Paul, du oroliga, sökande
själ, gå till klarheten! Gud, den allvise, skall engång
låta sitt ljus uppgå i mörkret äfven för dig ...

Det led emot kvällen, när allt var i ordning till
afresan och Paul skulle säga farväl åt Surutoin. Aldrig
hade den täcka dalen emellan bergen synts honom sa
fridfull och älskvärd. Likasom den friska barrskogens


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free