- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
155

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. På Falkby i Östergötland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mannen visste då att han hade sju dagar i veckan, ty
hans herre var i denna punkt obeveklig, och ve den
häck som ej var klippt efter mönstret, den gång som
icke gick sin snörräta bana till målet, eller det träd som
icke stod precis där det skulle stå! Med mången djup
suck hade Bergflykt ändtligen lyckats göra detta konstmässiga
våld på naturen, som i Ludvig XIV:s tid ansågs
för höjden af en förfinad smak, och, såsom ofta händer,
förälskat sig i sitt eget verk, tilldess han var färdig att
slå sig i backen på att ingenting kunde vara skönare eller
fullkomligare än just denna trädgård. Men då, när han nyss
blifvit färdig med sin utmärkta modell i den högre perukstilen,
hände sig att hans herre en vacker dag för nitton
år sedan hemförde hans forna flamma, den unga grefvinnan,
och denna händelse gjorde revolution på Falkby.

Grefvinnan Ester Bertelsköld, född Larsson, hade
nämligen den medfödda borgerliga smaken att anse naturens
egna modeller ojämförligt vackrare än en fransk
trädgårdsmästares mest luminösa påhitt, och då hon förmådde
allt hos sin man, så dröjde det ej längre än till
nästa vår, innan den stackars Bergflykt åter måste omgöra
sitt nyss färdiga mödosamma arbete. De raka
gångarna kröktes ånyo, de stubbade häckarna fingo en
viss grad af frihet, perukstilen utdömdes, och trädgården
närmade sig så mycket som möjligt åter den landtliga
enfalden. I två år puttrade Bergflykt i tysthet öfver
»den finska kalfhagen, som vore lagom åt oxar»; på
tredje året fann han den dräglig nog; ett år senare tillstod
han att äfven andra än oxar kunde finna behag i
hans nya anläggning, och slutligen – sedan en sommar
den store Linné besökt Falkby och smiekrat honom med
några vänliga ord om den lyckade anläggningen – påstod
Bergflykt djärft, att i alla jordens zoner fanns icke en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free