- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
167

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Bertelsköld år 1771

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gestalt och i hans makas närvaro – detta var en så
vacker och rörande tanke, det var så samladt i en bild
allt hvad i lifvet är dyrbart för ett människohjärta, att
föremålet för denna enkla hyllning smälte i tårar. Grefven
stod upp med den ömmaste öfverraskning, ty han hade
varit okunnig om baronessans ankomst i går sent på
aftonen. Han omfamnade och kysste än sin dotter, än
sin maka, som beredt honom denna glada surpris, och
därefter tröttnade han ej att betrakta sin mors tvenne
afbilder, den målade och den lefvande, i det han järmförde
båda och kände sitt varma hjärta flöda öfver af
minnen flöda öfver af kärlek. Den renaste sällhet
afspeglade sig i hans ansikte: ingenting fattades i hans
lycka, ingenting annat än de två sönerne.

– Vill hans nåd köpa tranbär? Vi ha ej annat
den här årstiden, ljöd bredvid honom en barnslig röst,
och där stod den lilla Vera, garnerad med löfkransar
från topp till tå.

Men det var ej tranbär hon bjöd, det var sällsynta
drufvor, framtrollade i orangeriet af Bergflykt, som hela
vintern hade beredt sig därpå och ej var litet stolt öfver
denna triumf.

Fadern upplyftade den lilla skalken i sin famn och
öfverhöljde henne med kyssar. Hon också! Där fanns
intet moln på hans himmel; men ett var i antågande –
ett litet strömoln, som snart försvann.

– Skall du ej bjuda bär åt din syster? frågade modern.

Vera gick fram till baronessan, neg djupt, kanske
litet försmädligt, och sade:

– Behagar madame?

Grefvinnan rodnade, men baronessan förstod ej
piken; äfven hon var nu varm om hjärtat af sin fars
lycka och svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free