- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
168

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Bertelsköld år 1771

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Du lilla skogsrå! Det måtte vara en rar skog,
som frambringar sådana tranbär.

– Min skog är förgylld, som man brukar vid hofvet,
svarade Vera med en knyck på sin spotska nacke.

Louise drog henne smekande till sig och begynte
att ordna hennes vilda påhänge af tio olika löfsorter.
Det såg ut som skulle en förtroligare bekantskap uppstå
mellan de båda systrarna. Men grefvinnans vaksamma
öga märkte att Vera med flit derangerade de vackra
festoner, med hvilka baronessan draperade hennes hvita
klädning. Det var någonting söndrigt; men det märkte
ingen annan än modersögat.

Så gick förmiddagen fridsam och glad. Man gjorde
en promenad i parken. I dag berömde grefven allt hvad
han såg. Bergflykt fick en mention honorable för de
nya planteringarna och de utmärkta drufvorna. Louise
komplimenterades för sin smakfulla toilett. Och hon
förtjente det äfven, ty toiletten var för henne en sak af
största vikt. Sällan hade en så fin världsdam, en så
intagande tjugufyraårig baronessa fläktat med sin solfjäder
i Falkby park.

I förhållandet mellan dottern och styfmodern kunde
ingen upptäcka annat än vänskap och förtroende. Grefvinnan
gjorde från sin sida allt för att gå sin dotter till
mötes. Och det tycktes lyckas henne. Man skämtade,
man utbytte med hvarandra dessa små uppmärksamheter,
som göra umgänget angenämt. Där fattades endast ett
litet grand mera kärlek ännu, och allt hade varit godt ...

Dagen var herrlig och solklar. För de fattiga var
ett långt bord dukadt i parken, och högsätet intogs af
den åttioåriga soldatänkan Flinta, hon som på ett så
eget vis varit inblandad i presidenten Bertelskölds öde
– hon, hos hvilken grefvinnan Ester, flyende, förtviflad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free