- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
169

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Bertelsköld år 1771

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och stelnad af köld, engång hade funnit skydd i den
kalla vinternatten. Fröken Vera läste bordsbönen, och
grefvinnan gick själf från plats till plats, från den ena
fattiga till den andra, för att tillse att alla fingo rundligen
hvad de behöfde. För alla hade hon ett vänligt
och uppmuntrande ord, och de flesta kände henne af
gammalt: hon hade ju så ofta själf besökt dem i deras
kojor och varit för dem en tröstande ängel i deras nöd.
Därför mötte henne också tacksamma blickar, hvar hon
gick. När hon kom till Flinta, ville den gamla, som
brukligt var på de större herregodsen, böja sig ned och
kyssa grefvinnans klädning. Men grefvinnan var icke
den som tillät en så förnedrande vördnadsbetygelse. Hon
nödgade den gamla att taga plats, lade själf för henne
den kraftiga ärtsoppan och hviskade henne i örat:

– Vill ni då att jag skall berätta för alla, huru
jag engång var hungrig, och ni gaf mig mat, huru jag
var frusen, och ni värmde mig, huru jag var olycklig,
och ni tröstade mig? Ni måste ju tillåta mig att vedergälla
lika med lika, så godt jag förmår.

Tårarna runno utför gummans vissnade kinder. Hon
ville tala, men hon kunde blott framstamma: » Salige äro
de barmhärtige, ty dem skall ske barmhärtighet».

För baronessan Louise var detta icke alldeles ovant,
hon hade varit vittne till sådant förr. Men de korta,
vida, med hängande engageanter prydda ärmarna af
hennes sidenklädning tilläto henne icke att vidröra de
grofva faten, eller närma sig bordets ruskiga gäster. Hon
gjorde en flyktig ronde på behörigt afstånd och gick
sedan att åter kasta en längtande blick mot grinden vid
landsvägen.

Det grefliga herrskapet ville just återvända till slottet
för att intaga sin middagsmåltid, när ett moln af damm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free