- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
170

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Bertelsköld år 1771

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

syntes på landsvägen. Grinden öppnades, och in sprängde
först ett ridande förbud samt några minuter därefter en
ståtlig vagn, förspänd med fyra hästar. I denna vagn
satt en ung, fin herre vid sidan af en gammal militär.

Alla skyndade till trappan, och grefve Bertelsköld
gick själf att mottaga sin länge saknade, nu så oväntadt
återsedde äldste son. Hans fadershjärta klappade af
glädje och stolthet. Detta återseende var kronan på
den festliga dagens fröjder.

Lätt, men med mycken värdighet, hoppade grefve
Bernhard ur vagnen och föll i sin faders armar – äfven
med mycken värdighet. Den unge herrn kom från Spanien.
Men man skulle göra honom orätt, om man därför ville
anse honom för en spansk grand, som omöjligt kan
glömma etikettens ceremoniösa fordringar, ens när han
omfamnar en far efter fyra års frånvaro. Grefve Bernhard
var endast en fulländad hofman och världsman, som
redan från sin späda barndom varit page hos prins
Gustaf och sedan beständigt, först som kammarjunkare,
därefter som diplomat, varit i beröring med många hof
och de utsöktaste sällskapskretsar. Hans förnäma hållning
var därför så otvungen som en annan natur; hans
ceremoniösa värdighet så ledig, hans artighet så intagande,
att man vid hvilket annat tillfälle som helst knappt skulle
ha märkt bristen på den värma och den hängifvenhet,
hvilka man väntat vid ett sådant återseende. Hans far
märkte det icke heller, han kunde i sin förtjusning ej
nog fägna sina ögon med anblicken af denne lysande,
hoppfulle son, som skulle göra hans namn heder, glädja
hans ålderdom och själf en dag uppstiga till de högsta
äreställen.

Ty den unge grefven hade alla egenskaper som lofva
lycka i världen. Sverige ägde icke en älskvärdare ung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free